Kategorier
Stockholm

Les Miserables

Får en ingång till detta i mitt tycke svåra ämne när jag i Orminge C återser en gammal klasskompis. Redan som ung fast i missbruk och nu tydligt märkt av det. Vi skakar hand och jag frågar som man gör hur han har det. ”Du ser väl vilka jag umgås med”, ler han tandlöst och gör en gest mot sitt sällskap av lokalt kända missbrukare. När jag strax vinkar hej då och ber honom ha det så bra, svarar han: ”Jag är i utmärkt gott skick”,  med ett stort mått självironi och självinsikt.

”Fotografin har alltid fascinerats av samhällets toppar och bottenskrap. Dokumentärfotografer (till skillnad från lakejer med kamera) föredrar det senare. Under mer än ett sekel har fotografer svärmat kring de förtryckta, hållit sig framme vid våldshändelser – med påfallande gott samvete. En social misär har inspirerat dem som har det bra till att ta bilder, en utplundring av mildaste slag, för att dokumentera en dold verklighet, det vill säga en verklighet som är dold för dem.” (Susan Sontag, Om fotografi)

Micke Berg skriver i ett blogginlägg: ”En annan sak jag har lite svårt för är utelämnandet av människor i misär. Varför är det så viktigt att visa deras fruktansvärda läge? För att fotografen ska få ställa ut bilderna över hela världen? Var finns paybacken? Finns det någon sådan?”

Vilken av dessa två bilder är att föredra? Den ovan där personens situation framgår av en pappmugg för pengar och den sittande positionen…

Jacob Riis plåtade OCH drev kampanjer för förbättringar av de sämst ställdas villkor. Här handlade det främst om extrem trångboddhet och om så kallade sanitära olägenheter vilket var grogrund för smittsamma sjukdomar (som var potentiellt farliga för  så kallat vanligt, hederligt folk). Men sannolikt fanns här även stora missbruksproblem.

I FS/GF (Fotosidan/Gatufotopoolen) är vi inte så pigga på den här typen av gatufoto. Utomlands känns det som om det är vanligare med bilder på ”samhällets olycksbarn”. Och när vi själva är utomlands är det kanske lättare att dem. Kommenterade nyligen en sådan bild på FS/GF. Tyckte bilden var bra. Tre kommentarer har den fått när jag nyss tittade efter.

…eller denna där läget framgår av andra detaljer och där personen syns i helbild? Tycker bilden är bra, men det är inget jag söker under mina gatufotopromenader. Snarare låter bli att plåta.

I Black&White Photographys januarinummer handlar en artikel under rubriken ”Forgotten people” om kanadensiska fotografen David Roels som porträtterar de hemlösa som besöker Club Freedom´s Sunday lunch där han sedan länge arbetar som volontär. ”I have seen many photos that people have taken of these types of people and they only seem to show them at their worst. I want to show them with dignity.”

I boken till utställningen med samma namn, som för övrigt öppnar i dag, ”London Street Photography 1860-2010” har Mimi Mollica med bilden ”Homeless”. En hemlös ligger vid en busshållplats i sin sovsäck mot en reklamaffisch på tre arbetare som bär en fjärde, liggande över deras armar. Kanske är det för att de här synerna är mer vardagsmat i storstäder som London, medan vi i Stockholm och Sverige mer funderar i banor av personlig integritet, utlämnande fotografering etc?

Utan hjärta, engagemang och människokärlek är risken stor att det blir ett utnyttjande av andras olycka för egen eventuell vinning. Kan det vara så att det går att formulera så enkelt?

Kategorier
Stockholm

Aldrig på en Sontag

Har just läst om Jacob A. Riis och fått mig ett stycke fotografihistoria till livs. Riis förekommer då och då i Susan Sontags ”Om fotografi” som jag kämpar med för närvarande. Vissa avsnitt är lätta att hänga med i, andra går över mitt huvud.  En hel del historia och bakgrund även här och en och annan ny kunskap. Där jag är nu skriver Sontag om förhållandet mellan måleriet och fotografin. Henri Cartier-Bresson är med här och hur han rättfärdigar sin ovilja mot att begagna färg genom att peka på tekniska begränsningar. ”I Cartier-Bressons version av den seglivade myt enligt vilket det – efter uppfinningen av kameran – ägde rum en områdesuppdelning mellan fotografin och måleriet tillhör färgen måleriet. Han påbjuder att fotograferna ska motstå frestelsen och hålla sin del av överenskommelsen.”  Lite kul.

Ska inte trötta er med en massa långa citat men vill ända få med: ”Naiv eller kommersiell eller rent nyttobetonad fotografi är inte artskild från den fotografi som utövas av de mest begåvade yrkesfotograferna: okända amatörer har tagit bilder som är precis lika intressanta, lika formellt komplexa, lika representativa för fotografins säregna slagkraft som en Stieglitz eller en Evans.” Så de så!

Och när jag nu citerar ur denna tidvis väldigt djupa bok, måste ju texten illustreras av lika djupt konstnärliga bilder. Eller hur!?

Kategorier
Stockholm

Goda drömmar – bra bilder

Ibland drömmer jag riktigt kul, det har jag nämnt i något inlägg. Det är särskilt under morgontimmarna det kommer igång varför jag de gångerna blir lite besviken när klockradion tutar igång med Radio Sthlm. Skulle vara kul om man själv kunde styra över när man drömmer. Det kanske några kan, men jag har inte hittat någon gemensam nämnare för mitt drömmande.

”I think good dreaming is what leads to good photographs.” Wayne Miller, Magnum Photos.

Siluetter är alltid kul, och ofta effektfulla. Här olika fast lika, båda kvinnorna är på väg ut, den ena förefaller tveka på sista steget. Båda vrider kroppen åt samma håll.

Lite uppdateringar: jag har fått Susan Sontags Om fotografi, den kom blixtsnabbt. Har inte börjat läsa i den än. Funderar på när jag ska komma åt att lämna in min 5DmkII som ju numer har en spricka i displayglaset. Intervision stänger för tidigt för att jag ska hinna dit. Borde snart höra av min bäddsoffa. Längtar efter något skönare att ligga och kolla på teve i.