En rödhake kastar ur sig en snabb drill, sen har han annat att göra. Jag åker ner till frukosten kl 8 som vanligt. Mörkt! Låst! Uppe på rummet kollar jag: på söndagar öppnar de kl 8.30.
Tyckte jag kunde göra en up-to-date-vimmelbild av denna. Dvs det moderna inslaget utgörs av cyklisterna med sina cykelhjälmar.
Så här näst sista dagen känner jag att jag sett det mesta av stan. Vet ännu inte om jag är nöjd beträffande fotograferandet, känner inte riktigt att jag har Bilden. Men det kan ju ändra sig när jag får se dem på datorn. Å andra sidan läste jag om en fotograf som var nöjd om han tog två bra bilder på ett år. Så pretentiös är ju inte jag.
Ytterkurva
Går upp mot centrum, det finns ju alltid några pubar kvar att inventera. Till exempel the Crown&Cushion ska ha fina boxningsfotografier på väggarna. Uppe på Market street köper jag the Big Issue of the NORTH av en vänligt leende kvinna. ”Are you a local?” ”Nej, jag kommer från Sverige.” ”Oh! There was a girl this morning… That goes to show how lovely you people are! Enjoy your read and have a nice day!”
”Raindrops keep fallin´on my head”. Kanske är det Burt Bacharach-dängan som han lyssnar på?
Ser en tubkikare uppställd och ser en RSPB-skyltad skåpbil stå parkerad intill och fattar att det handlar om fåglar. Får ta en titt i tuben och det är inte Noel Gallaghers nya band High Flying Birds utan jag ser mitt livs första pilgrimsfalk sittande högt uppe, på bokstaven ”E” i Arndale. Pratar lite fågelskådning en stund.
It´s in his kiss
Får för mig att jag ska kolla the Strangeways, Manchesters fängelse som Morrisey döpt ett av sina album efter. Vet på en höft åt vilket håll det ligger och sätter iväg. Går och går tills jag ger upp och tar höger. Nu försöker jag mig på the City of Manchester Stadium. Snart heter det Etihad Stadium. Det ligger visst också en bit bort så jag letar mig upp till Rochdale road och går mot stan igen. En bil saktar in och en äldre kvinna pockar på min uppmärksamhet. Vet jag möjligen vägen till Liverpool? Det vet jag ju inte, vet bara att de ska åt andra hållet. De behöver ju bara hitta upp på motorvägen runt staden så ordnar det sig. Jag ger dem min karta. ”But what about you?” undrar hon oroligt. ”I´ll find my way back to Manchester”, lugnar jag dem. Är ju strax utanför the Northern Quarters.
I cab och hatt
Hamnar strax på Shudehill och här ligger ju the Hare&Hounds. Regnmolnen nalkas och det är lunchdags. Letar mig ner till Old Wellington. Fullt i pubdelen så jag går upp till matsalen. Beställer en beef and vintage ale-pie. Pajdegen ligger som en kupol över köttet och smulas i bitar ner i skålen när jag petar på den med kniven. Potatismos, morötter och broccoli ligger bredvid.
Second Hand and Rare Books
”Here comes the sun”, sjunger Beatles och det stämmer bra. Läge att gå vidare. Letar upp the Nags Head som är sista återstående puben på jobbarkompisen Jons lista. Testar en ännu oprövad ale, Threakston Best Bitter. Utanför fönstret missar jag en bild som hade blivit kanon om jag satt den. Men det finns ingen möjlighet att jag ska hinna med att fota en scen som uppstår och försvinner på knappa fem sekunder. ”Oh, won´t you stay, just a little bit longer?” Nja, är ganska nöjd med att åka i hem i morgon.
Vanlig syn, bakdörrsrökare
Träffar the Big issue-kvinnan igen. Hon frågar om jag har trevligt och tipsar om John Rylands bibliotek tvärsöver gatan. ”It´s beautiful!”
Tjejgänget
Ett Hare Krishna-gäng kör sin variant av gatumusik på Portland street. Jag avslutar min dag.
