Kvällsfotobilderna från senast räckte till en liten slussenspecial. Lägger ut den trots att det är fredag och statistikmässigt en dålig dag.
Läser Micke Bergs blogg. Han har en okej blandning av oväsentligheter och bra texter. Den 4:e januari kom han loss bra, tycker jag:
”Fotografi är viktigt om det är viktigt i ens liv. Om man vill uttrycka något med bilderna. Om man inte vill det är det givetvis inte viktigt.”
Kan sympatisera med det!
Goda NIMBY-argument (läst i DN 2/1 2012): ”Hur kan det komma sig att de flesta nybyggnadsprojekt sker söder om stan? Finns det fler gröna ytor att skövla där? Varför planeras inga storbyggen i Djursholm? Där finns många gröna ytor (för er som inte varit där).”
Mitt favoritställe för öl, med specialavdelning för porter (ja de har ett wine room också), ska strax öppna ett whisky paradise också. Förutom ett gott whiskysortiment kommer där att finnas cirka 200 sorters öl, de flesta av IPA-typ. Kan det bli najsare?! Sen blir det en fråga om var i stan det öppnar.
Som ni ser blev det en kvällssväng efter jobbet. Triggern var ett nödvändigt köp av batterier till min bankdosa. Väl inne var det ju bara att hänga Fujin runt nacken och börja skjuta. Kvällsfototuren gick från Stockholm City till Slussen. Men det blev inte de bilder jag sökte och hur jag ska finna dem vet jag inte.
”World´s end” skriker rubrikerna, ”Hacked to death”. Media översvämmas av the News of the World-skandalen med hackade telefoner och röstsvar. Nu ska den 168-åriga bästsäljaren läggas ner.
Är det här de bor, News of the World-journalisterna?
Börjar dagen med ett besök på Museum of Science and Industry. Kortfattat en mix av Tekniska och Spårvagnsmuseet i Stockholm. Hos oss finns däremot ingen Liverpool station, världens första järnvägsstation för passagerartrafik, nu en del av museet. Självklart visas bomullshanteringens alla maskiner, som fungerar, från bomullsbal till tråd, färdig att vävas till tyg. Det är ju tegelbyggnaderna som en gång rymde alla dessa massor av maskiner och magasinen för såväl råvara in som färdiga produkter ut, som fortfarande dominerar stadsbilden. Numer med annat innehåll. Tycker det är bra att byggnadsminnen bevaras på detta sätt.
Solorökare
Besöker butiken Real Camera Company. Butiken heter så för att de säljer moderna kameror som Canon och Nikon 🙂 Därtill finns här begagnade kameror, Leica, Bronica, Zorkij, Rolleiflex, Bessa, Zeiss Ikon, Vitessa, Minox med flera. De ser min X100 och vi pratar en stund om den. Jag får känna på en Leica M6. Tung rackare! Trevligt ställe med trevlig personal!
En bedårande liten varelse som jag får tillåtelse av fadern att fota. Dessvärre har inställningarna rubbats när jag la ner kameran i väskan eller när jag tar upp den och jag får ingen mer chans.
Manchester Art Gallery får sig en snabbtitt. Några schyssta foton, någon tavla av Lowry, men annars inte min period av konsthistorien. En intressant detalj är att många av manchestermuseerna har en ”feedback wall”. Besökarna kan på små lappar skriva ner sina intryck av besöket och sätta upp dem på en vägg. ”Merci beaucoup! C´est vraimant belle! J´adore les images de Lowry!” ”Manchester is the centre of the universe!” ”Bob the builder”, för att nämna några.
Taxi
Åskan mullrar sig förbi hustak och skorstenar, jag plockar upp Knaussgårds ”Min kamp” och fortsätter läsa. Bra, om ni frågar mig.
Har lyckats sätta morgonrutinerna. Frukost kl 8 och iväg kl 9. I dag betar jag av tågstationerna Piccadilly och Victoria. Piccadilly är en klassisk station med sitt välvda tak med fackverkskonstruktioner. Frågar bobby om jag behöver tillstånd för att få fota här. ”No, just go ahead!” Det blir mest miljöbilder, turistbilder, hjälpbilder för minnet.
Packing up is hard to do
En bit bort ser jag jätteköpladan the Arndale och börjar gå åt det hållet. Om hörnet ligger katedralen och Victoria station. Ser ingen att fråga och även här tar jag några snabba miljöbilder.
Biljettluckor på Victoria station
Läste på lite innan jag åkte och har därför lagt Chetham´s Library till ”borde kanske kolla in”-listan. Entrén är försedd med bom, vändkors och vakt i kur. Jaha?! Säger frågande till vakten att jag vill besöka biblioteket. ”Jasså, det vill du!” Han sticker åt mig ett papper: ”Read it!” Sen: ”Turn it!” På baksidan finns en karta som visar vägen till biblioteksdörren där jag ska ringa på. ”Don´t go anywhere else!” ”Turn around”, säger han till sist och ger mig ett gult besökarmärke. Vågar inget annat än att följa instruktionerna.
Nere korridoren på Chetham´s Library. Känner ni lukten av flera hundra år gamla böcker?
På det gamla biblioteket sticker en frän doft av gamla böcker i läderband. Böckerna står väl skyddade i bokskåp eller bakom avspärrningar. Här i en alkov mötte Freidrich Engels, som bodde i Manchester ett par år i mitten på det nittonde seklet, 1845 Karl Marx, som rest upp från sin dåvarande hemstad London. På vägen ut skymtar jag eleverna som går här, på Chetham´s School of Music.
Går in på The Old Wellington för en matbit. Även här får jag provsmaka alen, innan jag bestämmer mig för en Cumberland. Några pubar ingår i CAMRA, Campaign for Real Ale, och det finns fem olika ”staggers” (stagger=ragla), aleturer att vandra, utgående från tågstationerna. ”On the road again” spelas och det är dags att gå.
Mitt i shoppingstråket har en telecomfirma lagt ut ett schabrak med en drake på. En fotograf står med kamera och stativ för att plåta hågade. De instrueras att ställa sig på drakens huvud: ”Surf, surf!” upmmanar fotografen och killen intar en surfposition. Där fotografen står blir det en 3D-effekt. Vi hinner snacka lite om Fuji X100, som han genast känner igen. En gatumusikant spelar ”Scarborough Fair” på såg.
Hittar kanalen igen, som här går i en tunnel. Den går jag också i. I underjorden sitter en man och bidar sin tid.
Hushåller bättre med X100-batteriet, helt enkelt genom att stänga av kameran under perioder av enbart förflyttning. Tar ändå en siesta på rummet och laddar samtidigt nämnda batteri.
Blev i torsdags (26/5) avvisad från biljetthallen Gullmarsplan Stockholm, när jag fotograferade kollektivtrafikanter till från tunnelbana och buss. En ”gruppcoach” påstod att det inte var tillåtet utan tillstånd.
Senare samma kväll mejlade jag SL: ”Jag undrar vad SL har för policy ang fotografering i tunnelbanan, på stationer etc. Är s k gatufotograf och fotograferar människor i deras vardag och i urbana miljöer, som ju tunnelbana är.”
Svar från SL Kundtjänst:
”Om du vill fotografera och filma i SLs miljöer för privat bruk behöver du inte söka tillstånd, så länge du inte påverkar eller stör den dagliga verksamheten. Har du ett kommersiellt syfte med att filma eller fotografera behöver du söka tillstånd för detta. Det gör du direkt hos den trafikentreprenör som ansvarar för trafiken. För tunnelbanans del är det MTR. Eftersom det kommer många förfrågningar om att filma och fota i tunnelbanan är bra att vara ute i god tid med ansökan. Handläggningstiden är två veckor.”
Väskor fulla med hemligheter
Svarade på mejlet: ”Anledningen till min fråga är att jag i dag fotograferade i biljetthallen, Gullmarsplan. Stod inte i vägen eller hindrade någon eller något men blev avvisad av en ”gruppcoach” som hävdade att fotografering utan tillstånd inte är tillåten. Med ert svar i ryggen, hur ska jag bemöta liknande påståenden?”
Svar från SL Kundtjänst:
”Som sagt var, du kan fotografera så länge du fotograferar för privat bruk och inte stör omgivningen.
Du kan alltid hänvisa till SLs bestämmelser som finns på hemsidan:
http://sl.se/sv/Om-SL/Det-har-ar-SL/Filma-och-fota/”
Information
På fredagseftermiddagen passerade jag Gullmarsplan igen. Stannade och kollade efter gruppcoachen för att visa honom vad SL Kundtjänst skrivit men hittade honom inte.
En intressant fråga är ju då vad som är ”för privat bruk”. Den ställde jag till SL. Då blev någon lite sur.
Svar från SL Kundtjänst
”Tack för ditt e-brev. Detta är inte en diskussion i semantik utan bara ett konstaterande att om man är en privatperson som vill ta foton eller filma i SL:s områden är det fritt fram att göra så. När man representerar en grupp, organisation, företag eller dylikt måste man söka tillstånd.”
Alles klar!
Har sedan dess spanat efter gruppcoachen varje dag när jag passerat Gullmarsplan på väg hem efter jobbet men inte sett honom. Nu lägger jag ner eftersöket. Han kanske dyker upp nästa gång jag stannar för att fotografera.
Har nya ögonstenen med mig till jobbet och försöker som vanligt lära mig den utan för mycket glutt i manualen. Det går så där. Jag är ju van vid det intuitiva som Mac-ägare, men det är ju inte alla fabrikörer som fixar det enkla.
Testar kameran vid Gullmarsplan, texten och pilen blir iaf okej. Står och plåtar folk och ingen tar minsta notis. Utom en.
En föredömlig attityd till att bli fotograferad.
Lyckas i allafall få den ljudlös. Återstår ett mer noga granskande av menyer och övriga inställningar.
Stannar till även vid min sweet spot Slussen, bussterminalen. Tycker nog den klarade detta motiv hyfsat.
Bara att öva vidare.
|
I knew from a very early age, that what I saw on tv had nothing to do with real life. So I wanted to make a record of real life. That included having a camera with me at all times. – Nan Goldin
|