Etikett: Kulturhuset

Kategorier
Stockholm

Woman, window

Läser på Fotosidan om fotografer som ledsnat och lämnat sidan. En hade fått elaka kommentarer, en annan hade tröttnat på dem som tycker att de själva är så bra fotografer jämfört med övriga. För egen del är det snarare den låga kommentarsfrekvensen som är tråkig. Bra bilder får kommentarer, men inte så många som de förtjänar, inte minst i förhållande till hur många som tittar. Men jag hänger nog kvar där ett tag till. Flickr har möblerat om och överskådligheten försvann samtidigt som presentationen av de egna bilderna vann. Hajar inte riktigt hur jag ska svara på givna kommentarer, gillar inte att det står att jag kommenterat min egen bild. Men det är trevligt när någon lägger till mig som kontakt och vill följa med på min fotografiska resa. Tumblr har jag inte fattat över huvud taget. Har laddat upp bild efter bild utan mer än kanske tre kommentarer på ett par år, och tre följare. DeviantArt är likt Tumblr, någon enstaka lägger bilden bland sina favoriter, det är allt. Kommentarer verkar inte vara grejen där.

Såg som sagt Imogen Cunninghams bilder på Kulturhuset i går. Bilderna jag nämnde som mina favoriter är typiska gatufoton. Har ju inte sett hennes bilder tidigare, men tycker det är intressant att se hennes gatufotokompositioner. Imogen Cunningham träffade gatufotografen Lisette Model sent i livet och inspirerades till gatufoto. Kompositionerna dyker ju upp hos många andra och jag jagar dem ju själv.  Det gick att skåda influenser bland gatufotograferna på Snickarbacken också. Bilderna jag nämnde som mina favoriter, ”the Box” och ”Summer day, New York City”, är i första fallet ett ansikte bland strama geometriska former, i det andra fyra personer på en gata som står i perfekta positioner och poser. Men många bra porträtt tog hon också.

Dagens bild, nedan, innehåller även det ett ansikte, med ett uttryck, och linjer och rektanglar. Bra eller dåligt är upp till betraktaren.

Ung-kvinna-i-fönster

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2013
Kategorier
Stockholm

Gemensamma klot

Gemensamma klot

När man hållit på att fotografera ett tag får man ofta ihop åtminstone bildpar med någon eller några gemensamma nämnare. I bästa fall blir det en hel serie, hur många bilder det nu är.

Bilderna nedan är från Kulturhuset och har kulorna/kloten gemensamt.

Till helgen sannolikt lördag, blir det Fotomässan. Kolla utställningarna där och eventuellt något eller några bokinköp. Har ju precis fått hem nya bokhyllan och har för tillfället gott om plats. Det lär inte vara särskilt länge så det gäller att passa på.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2012
Kategorier
Stockholm

Street smart? Vem? Jag?

Hade äntligen ork över efter jobbet för att åka in till Kulturhuset och utställningen av street art/gatukonst, ”Street smart”. Street art är ju inte bara ”klotter”, inte bara graffiti, utan även andra projekt som genomförs. En hel del film visas på olika monitorer och jag fastnade denna gång för Mathias Wernke som gick runt och svabbade vindrutor på bussar, tåg och spårvagnar och även en polisbil. Många förare blev provocerade, undrade om han hade tillstånd, medan någon bara pekade på en fläck som missats vid rengöringen och en annan undrade om han förväntat sig en euro för besväret. Någon ringde efter ordningsvakt men honom lyckades Mathias smita ifrån. Kul! tyckte jag.

Street art

Passade på att plåta annat:

Såg först den tämligen tomma lokalen, sen dök den här kvinnan upp och fick vara med i bild.

Gillar när folk gör något, det kvittar vad.

Den uppmärksamme noterar att jag ganska snart övergav min fem dagars publicering för en mer oregelbunden dito.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2012
Kategorier
Stockholm

Louis Faurer

Som nämnts har jag just läst om Louis Faurer (1916-2001). I förordet beskrivs han som ”one of Americas quiet photographers”. Hans fotografier från gator i Philadelphia och New York var råa, melankoliska, hade en psykologisk laddning. De bästa bilderna tog han på vanliga människor och han drogs även till de marginaliserade.  Faurer drog sig gärna mot film noir för att skapa bra fotografier.  En teknik han använde var att kopiera två negativ ovanpå varandra för att få intressanta ”dubbelexponeringar”.  Speglingar och ljusreflexer var annat han utnyttjade för att skapa spännande bilder.. Han var även uppmärksam på siffror, bokstäver och andra tecken och inskriptioner i stadslandskapet.

”En skivköpare i staden”, lite dubbelexponeringskänsla. Copyright Matti Merilaid

Louis Faurer reser över till Europa och stannar några år bland annat i Paris. När han kommer tillbaka till New York konstaterar han att klimatet har förändrats. På 40-talet var det ingen som brydde sig om att de blev fotograferade. Nu, trettio år senare, är folk misstänksamma och försiktiga, konstaterar han.

Där fick jag för mina förutfattade meningar att det är en nyare företeelse med en del människors näst intill aggressiva aversion mot att bli fotograferade. Och att det är lättare i New York. Vilket det kan ha blivit sen dess, i och för sig.

”Villa i rulltrappan”, även här lite drag av dubbelexponering. Copyright Matti Merilaid

På ett ställe i boken berättas hur Saul Leitner och Louis Faurer hade svårt att utveckla sitt personliga fotograferande i konkurrens med den professionella karriären, i Faurers fall som modefotograf. ”Who saw our pictures?, he asked. ”Not many. We didn´t have an audience. It´s difficult to explain the sense of emptiness that existed around photography. /…/ Your personal work became something in your drawer that no one ever saw… It´s difficult to maintain a certain enthusiasm when no one cares.”

Det kan nog en och annan fotograf även i dag känna igen sig i.

”Samtal i konsthallen”. Rörig högersida, vad är ute och vad är inne?

Faurer croppade så gott som varje negativ, ibland beskar han upp till en tredjedel av originalet. Hur mycket han än beundrade Henri Cartier Bresson, kände han inget krav att endast kopiera hela negativet, som den franske fotografen gjorde.

Jag ansluter mig till Faurers skola. Har plockat fram en hel del bilder ur mitt arkiv som jag genom beskärning gjort, i mina ögon, mer intressanta.

”Skyltdockan och Frank Zappa”. Klottret på dörren för representera de bokstäver, siffror och andra tecken Faurer gärna använde i sina bilder.

Vill ni ha koll på amerikansk gatufotografis historia tycker jag ni ska läsa ”Street Seen”. Där möter ni flera av de bästa gatufotograferna. Gör sen gärna som jag, fördjupa er i de ni gillar bäst. Lisette Model, Elliot Erwitt har jag hittills betat av. W. Eugen Smith är för mig en annan höjdare, men mer en bildjournalist/photojournalist.  Böckerna om hans två projekt ”Dream Street” och ”The Jazz Loft Project” är underbara. Är man bara det minsta seriös som gatufotograf studerar man historian och fotograferna bakom begreppet. Om inte annat är det hemskt inspirerande.

Kategorier
Stockholm

Höken, den treåriga hackspetten och flamingon

Vaknar redan vid sju. Läser i DN om en man i Hudiksvalsstrakten som fångat 13 983 fåglar och förvarat en del av dem i ett uthus. Bland arterna finner jag duvhök, berguv, tornfalk och, läs och häpna, treårig hackspett. Sån´t är kul för en gammal skådare (tretåig ska hacke vara).

Vårsoligt men förbaskat blåsigt! Har så mycket jag vill titta på i dag så jag var tvungen att lägga upp en färdplan.

Är svag för färgklickar och när de därtill är röda måste jag bara ta en bild.

Hoppar av vid Londonviadukten och tar mig upp till Centrum för fotografi (CFF) och Leif Claessons utställning ”Decomposed – moral statement”. Trots att skylten utanför säger att den öppnar klockan 12, är dörren stängd när jag kommer klockan 12.35. Bara att kila vidare till nästa stopp.

”Höken” med polare

Galleri Darling på Södermannagatan, vernissage och en vinskvätt minsann! Har redan tagit två alvedon, mitt huvud gillar inte snålblåst. Sven-Arne Hökenström, alias ”Höken” ställer ut färgglada målningar. Glad och trevlig prick, man känner sig som under hökens alla vingar, typ. Mest nöjd verkar han vara med ”Sammy Davis”, som vilar vid öppet fönster på Hotell Foresta före en show då det begav sig. ”This is not Picasso” kallar han utställningen, men jag tycker mig se i prislistan att en tavla föreställer Marie Picasso, så jag vet inte vad jag ska tro.

Höken med ett glas rött och Sammy Davis med mineralvatten, eller nå´t

Kollar vad han tar för sina målningar och de ligger på 5000:-. ”Ska man köpa hans tavlor ska man göra det på Södermalm, på Östermalm tar han mycket mer,” menar damen som jag tolkar är innehavare av galleriet. ” Rätt,” säger jag. ”De har råd att betala.”

Tjärhovsgatan/Södermannagatan, bizzi kårner

Gillar bokstäverna på väggen, men utan Varning  rasrisk-skylten hade jag inte vågat ta bilden

Sparade tegelväggen till vänster

Går sen tillbaka till CFF och se, nu är det öppna dörrar. Nio bilder, samtliga på kvinnoansikten som skulle kunna tillhöra uppgrävda lik i begynnande nedbrytning – dekomposition. Ansiktena är delvis täckta av jord och växtdelar och ögonen är utskurna ur bilderna med vass kniv. ”Vems blick är det vi möter i bilderna, och om vi faktiskt inte möter någons blick, tvingas vi då inte titta tillbaka på oss själva?” frågar Gunilla Muhr i en text om utställningen som tillhandahålls på plats. Nyfikna? Utställningen hänger kvar till och med 4 april.

Pretty Flamingo

Den här är nog min favvo från dagens promenad

En bagatell

Profil

Tar Katarinavägen ner till Slussen och singlar det ner små pärlsockerkorn till snö från en plötsligen grå himmel. Har alternativ, antingen ta Djurgårdsfärjan och kolla GAN på Waldemarsudde, eller tunnelbanan till Kulturhuset och Anneé Olofsson. Det blir det senare.

Avslappnande läsning

”The face of all your fears”

Personen till höger blev så groteskt stor så jag bara måste ha med denna bild

Fullt med folk som alltid. Hur någon kan chansa på att åka hit och fika/äta begriper jag inte. Det är knökfullt. Anneé Olofsson stötte jag på på Moderna museet i veckan och blev lite nyfiken. Det jag ser här, ”the face of all your fears” är inte min kopp espresso.

Vit mössa och räta linjer

Missar spårvagnen precis och snålblåsten har inte gjort mitt huvud gott så jag avbryter här.

Kategorier
Stockholm

Årets bilder #5 – Gatufoto i färg

Många tycker att gatufoto är synonymt med svartvitt. Antar att det är för att de gamla mästarna hade svartvit film i sina kameror. Nutiden är dock digital och i färg, jag tror inte det är många som fortfarande sitter och tittar på svartvit teve. Men visst, en del bilder blir bäst i svartvitt, medan andra kan och bör behållas i färg. Några till och med både och.

”Street Photography Now” är en relativt nyutkommen bok jag tycker är en inspirationskälla för moderna gatufotografer. Här dagens finns gatufoto – mest i färg men även i svartvitt.

Bilderna i det här inlägget visar hur jag fortsatt leka med kort skärpedjup, med kompositionen och med motiven. Gillar att låta det för gatufotot så viktiga mänskliga inslaget blott skymta eller anas, som en diffus gestalt i bakgrunden, i en spegling eller som en skugga.

Eller som här där hon sitter i ett hörn och nätt och jämnt kan skönjas i det svarta.

Här uppe i övre bildkant syns ett ansikte och en överkropp bland en massa färgfält och detaljer av en rulltrappa.

En skugga passerar på väg mot tunnelbanan, reflekteras hastigt i en blå ståldörr och är sen borta.

Vågar inte avge några fotografiska löften, men mer färg kommer det att bli. Mer oskärpa, mer svärta, mer svartvitt. Och mer lek och experiment. I den här bloggen. På Fotosidan blir det nog även fortsatt mer sparsamt och glest mellan publiceringarna. (Och jag har några ”årets bilder” kvar men får ju döpa om dem till ”Bilder 2010” från och med i morgon).

Gott Nytt År tillönskas alla ”Fotospårs” trogna besökare.

Kategorier
Stockholm

Årets bilder #4 – Ut och lek!

Jag tycker man måste få leka även med något så allvarligt som gatufotografi. Det måste vara roligt! Det finns perioder då jag saknar inspiration, då jag tycker att jag fastnat och tar samma bilder om och om igen. Då kan det vara läge prova att byta teknik, prova kort skärpedjup, lägga skärpan på olika plan i bilden, eller ta extrema närbilder. Varför inte byta motivområde totalt för några veckor?

Eller glugg? Gatufoto utövas som ni vet, ni som följt den här bloggen, med en Canon 5D mkII och en 50mm/1,2 (ett påstående som är en klackspark med glimten i ögat mot de som, på fullt allvar, hävdar att det är Leica som gäller för gatufoto, med en 35mm). Mitt nästa köp blir för övrigt ett 35mm. För att återgå till ovanstående och tidigare resonemang, bryt ”regler”, prova fota med 85 mm, 70-200mm, vad som helst! Sen håller jag ju med om att ska du gatufota är det 35:an eller 50:an på. Men för att få fart på´t igen kan du testa annan optik.

Det här är den bild som är mest ”far out” av de jag tog under året. Inte många begriper sig på den eller ser något i den över huvud taget. Men är det så viktigt? Måste allt vara begripligt? Eller lagom? Varför måste man vara ”mainstream” i allt man gör? Lek, experimentera, finn nya motiv och annorlunda, framförallt var dig själv och fota det du vill. En mer berättigad fråga i sammanhanget är väl om man ska publicera resultatet. Har du en blogg som denna är det bara att köra på.

Tar med även denna, som ett exempel på lek. Kunde ju kompat bättre, men men.

Den här bilden, däremot, den gillar jag. Här går det att läsa in en historia om man vill.

Ovanstående bild är jag också förtjust i och kan även den sägas vara resultatet av leklusta.

Nu var det väl varken idétorka eller avsaknad av inspiration som gav de här bilderna. Snarare tvärtom. Har en länk till en japan, tatsu, http://jastatoy.exblog.jp/15669845/, som plåtar företrädesvis mycket nära gatuporträtt men ibland ”vanligt” gatufoto. Mycket svärta där. Även mina förebilder inom amerikanskt foto, Elliot Erwitt, Lisette Model med flera tog bilder med svärta och oskärpa. Gillar det.

Ni hajade den genomgående prylen, va? Som håller ihop detta tema?

Kategorier
Stockholm

Juldagen 2010

Skönt ha julafton bakom sig. Satt i går kväll och försökte få bildvisningsfunktionen att fungera på min sida ”Stockholm-gatufoto” men är för dum för att fatta hur man gör. Hade en hyfsad funktion igång men när jag tittade in på sidan var bilderna bara en massa frågetecken. Efter en massa fixande var jag tillbaka till det gamla där man måste öppna och stänga varje bild. Istället för att kunna klicka sig vidare till nästa. Får se om jag lyckas lösa det.

Juldag och förkylningen har genererat huvudvärk som jag just behandlat med alvedon.

Mellandagsrea stundar, lätt att förköpa sig. Jag har en soffa att betala innan jag börjar fundera på annat. Åker iaf in under veckan till Fleminggatan och kollar efter grejen som digitaliserar vinylskivor, kassetter och rullband. Kungsholmen var det ett tag sen jag snokade runt på. Nä, det var det ju inte, men väster om St Eriksgatan brukar jag inte lufsa så ofta. Efter jobbet är det ju mörkt så det blir kanske inte så mycket foto.

Kvällen före julafton hittade jag en oläst Sherlock Holmes, ”Skräckens dal”. Kanon, gillar Sherlock Holmes. T o m tv-serien som gick för något år sedan var bra. Julaftonskvällen var det dags för ”Den stora hungern” av Patrick Kavanaugh. Få se vad jag hittar till i kväll.

Kategorier
Stockholm

Inte långt från Sergel

Övergång till vintertid i helgen, egentligen normaltid, och till november i dag. Allt på en gång. Gillar hösten.  Nåväl. Efter mitt besök på diverse fotoutställningar i förrgår lördag tar jag alltså tunnelbanan till city och kilar in på Kulturhuset, inte långt alls från Sergel. Här har det stajlats om och det är caféer och restauranger överallt känns det som. Fikaköerna korsar vägen för rulltrappsfararna och det är ju inte jättesmart direkt. Men kanske var det bara ovanligt fullsatt? Alla var säkert nyfikna på Indien, vilket de aktuella utställningarna handlar om.

Det finns mycket spännande att titta på. Själv tittar jag på Bharat Sikkas fotografier av ett folktomt Delhi, med flera platser. Hur kan Delhi vara folktomt?

Alla var inte lika entusiastiska. Att jobba i en glest besökt garderob är inte en lördagshöjdare.

En till som ser allt i svart och vitt. Vill gärna dokumentera ett gott arbete.

Kulor och annat i en lite kaotisk bild. Men jag gillar sån´t. Mer kaos åt folket!