Oidentifierbart objekt

Behöver bilder till den här bloggen så jag sparade kanske 40 bilder av de jag tog i går. Alla är nödvändigtvis inte bra, ser att de flesta är skräpbilder. Det är bilden i dagens inlägg också, men jag tycker den är bra. Den är nog min favoritbild från utflykten. Ett oidentifierbart objekt jag inte har en aning om vad det är eller har varit.

Sitter och försöker skriva ut bilder men ibland är det nåt som hakar upp sig. I detta fall visas inte bilden jag ska printa när jag valt alternativet ”skriv ut”. Och jag kan inte välja ”skriv ut” nere till höger. Filnamnet kommer oönskat med nederkant. Hm! Ett par koppar kaffe på det. Hinner bara tänka tanken så löser jag problemen.

Varför? Dels sticker den ut mot bakgrunden i både färg och form, dels är den så obegriplig. Jag har iallafall ingen aning om vad det är.

Fick till sist iväg intervjusvaren och bilderna till Progressive-street på Fejan samt presentationen av mig själv till Galleri Korn. Det tar sig!

Så blev det måndag igen. Två planeringsdagar väntar innan skolan börjar på onsdag. Sen gäller det att snabbt hitta in i rutinerna igen. (Nångång ska jag låta auto correct formulera min bloggtext. Den är så förbannat klåfingrig! Men ibland lite rolig.)

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Abstraktjakt på Djurgården

Tar 69:an från Sergels torg till Djurgårdsbrunn och går längs kanalen ut mot Värtan. Det är soligt, vilket inte är någon fördel alls när man ska fota. Lätt att det blir utfrätt här och var i bilderna. Förväntar mig att hitta såväl natur- som abstrakta bilder.
När du ser röda äpplen i dalen har det börjat blomma. Två syskon på busshållplatsen spelar nåt spel på mobilen. Ett annat syskonpar guidar varandra från bussen:
Sigge! Där är Kakelugnstornet!

Kliver av bussen och det luktar gott av vedeldat från värdshuset. ”Här luktar det grilleri!”, konstaterar en kvinna.
Det är joggare och pyttevovvar mest överallt och isfläckar varvas med hästskit med olika bästföre-datum. I vattnen plaskar gräsänder, svanar, knipor, storskrak och en ensam vigg. Vid Isbladskärret är hägerkolonin öde.

Knallar i mina föräldrars fotspår. Här promenerade de för 70 år sen, och min uppväxts Finnberget tronar på andra sidan vattnet. Sweet nostalgia. Två unga kvinnor har picnic med bubbel i pendelfärjans hållplatskur.

Asså, kan det bli mer abstrakt?

Passerar Biskopsudden där rikingarna har sina jåtter. Vid Waldemarsudde tar jag som planerat spårvagnen. Tillbaka i city köper jag mina fotopapper och åker hem. Nu kommer jag som ni ser plåga er med en massa obegripligt abstrakta bilder. Vill varna er så ni kan göra nåt annat om ni inte orkar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Utflyktsplaner

Det bästa med helger och lediga dagar är att du kan vakna tidigt, för tidigt, och sen somna om. Denna morgon vaknar jag vid halv sju och kan inte somna om utan ligger och kikar på kvällstidningens webbsidor och lite annat på mobilen. Till sist kan jag rulla runt och sovvagn stund till. Skymtar lite sol när jag vaknar och hoppar in i duschen för att var klar utifall det blir en solig dag för fotografering.

Det ser ut att hålla i sig så jag lufsar iväg till 10.34-bussen från Sarvträsk. Fotopapper köper jag på hemvägen. Fattar inte varför jag inte köpte dem i går efter jobbet när det nu inte fanns någon hund att hämta. Gillar inte att åka via Slussen med den bökiga trappan och den långa gången. Men när jag nu ändå är inne i stan är det inte lika jobbigt.

Ser att det finns en båt från Nacka syrande över till Blockhusudden som tar en minut. Bökigare att ta sig ner till Nacka strand och behöva passa en båt som går två gånger i timmen. Skulle kunna ta den åt andra hållet istället, men då missar jag ju fotopappren. Hm.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Ur led är tiden

Hemma står köksklockan på elva över tio när jag går hemifrån. Vet inte om den klockan går överhuvudtaget, men den tickar envist på, årefter år. Klockorna på söder-Ålles tak står i sin tur på tolv i tolv denna vinterdag i januari, och det är tre plusgrader. Ur led är tiden såväl som klimatet. Själv har jag en halvtimmes marginal till klockan nio, då dagens arbetspass börjar.

Ingen hund fanns att hämta ut denna fredag. Okej, det är ingen panik. Än! Men nästa vecka måste jag få ut den, senast till partyt på lördag kväll.

Helg igen. Är inte helt nöjd med hur det ser ut ute, det är för mycket is. Det kan dock ändå bli en fotosväng om jag vaknar på rätt sida på söndag. I morgon ska jag nog köpa en ny bunt fotopapper och printa de sista av de möjliga utställningsbilderna. Funderar på om jag ska skriva ut dem i 10X15 cm-format för granskning av mr Cuthbert, eller om nämnde gentleman vill se dem i stor storlek.

Ser att jag bara hittade hälften av mina klämmor/clips, får spana efter resten när det ljusnar igen. Om det ljusnar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Jakten på ufot

Det snöar när jag går till morgonbusshållplatsen och det ligger ett tunt vitt snöpuder på svartisen. Låter ju lite vackert men är livsfarligt.

En påminnelse poppar up på skärmen: Berlin London. SAS brukar ju annonsera ut typ en miljon billiga resor såhär efter nyår. Har inte sett det ännu och påminnelsen gällde innan jag bestämde mig för att ställa ut.

På tunnelbanan, vid Skärmarbrink upptäcker två killar att de åkt för långt .
– Oj, förra VAR Gullmarsplan. – Ska vi åka tillbaka? – Vi börjar få bråttom! – När börjar det? – Om tio minuter. Vi hinner! – Vänta, vilken hall var det ens?

Är på gott humör efter en trevlig dag med ungarna och hoppar av tunnelbanan hem vid Gullmarsplan för att fota ett ufo. Plåtar några månar på vägen och efter den sista blir jag tilltalad av en man i grön Bajen Söder-luva och som luktar stark saft. – Vill du ta en bra bild så kan du ta en bild på mig med trafiken i bakgrunden. Så det gör jag. Kommer inte riktigt åt ufot men det blir skapligt okej ändå.

Det blev ingen hundhämtning i går, hoppas på ett sms från ramverksta´n i dag.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Mycket uppmuntran

Det var lite bättre med nattsömnen i natt och jag är något piggare när jag denna mörka vintermorgon halkar till busshållplatsen. Stormen Alfrid har dragit vidare och det är förhållandevis lugnt i förorten. Har jag lite tur får jag ett sms och kan hämta ut en inramad berlinjycke efter jobbet. Den ska visserligen var klar först i morgon men då får jag snärjigt att hinna dit innan de stänger.

Fick en mycket trevlig bunt likes och flera ”lycka till” för min publicerade utställningsaffisch och Planketgeneralen Christer ”Fjellis” Fjellman tog med min utställning i sitt fotoeventmejl. Blir kul att se vilka och hur många som verkligen kommer. Men, den dagen den sorgen.

Vintermorgon i Gamla Enskede.

Under den sömnlösa delen av natten till i går dök det upp lite idéer. En är att testa att hänga upp de inramade bilderna med ”clips”, klämmor typ. Har ett gäng liggande nånstans, och till mina förvåning hittar jag dem genast. Hittar samtidigt två ramar men de är flera centimeter för långa tyvärr.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Skärmavbild

Alfrida gjorde mig kanske sömnlös men som väller inte strömlös. Det var ett himla larm på kvällstidningens webb. ”Stanna hemma om ni kan”, typ. När jag kommer ut på morgonen väsnas Alfrida mest i trädtopparna men det finns ingen anledning nattens överväga att inte åka till jobbet. Det var värre på annat håll. Däremot den här förbannade isen och de vägsnuttar som gud såväl som entreprenören glömt sanda.

Hittar nedanstående bland mina skärmavbilder. Man kan kalla dem för datorgenererade abstrakt minimalism. Tycker det finns en tjusning i den absoluta enkelheten, minimalismen.

Det känns som jet lag när jag kommer hem. Försöker hålla mig vaken till åtminstone klockan nio på kvällen.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Jobba, igen

”Some people like to go out dancing
And other people like us, we gotta work”

Dags att jobba tre dagar igen. Spännande som alltid när man inte vet hur många och vilka barn som kommer. De lär vara fler än förra veckan.

Jag kanske skulle skaffa en övervakningskamera? Då skulle jag nog få klarhet i vem eller vad som är orsaken till att jag i detta nu har cirka tio udda strumpor. Har länge misstänkt att min dammsugare har ett eget liv när jag är på jobbet eller ute. Eller så bor det något annat under soffan. Vänta, vill jag verkligen veta?

Det slår mig när jag ser texten ”to beer” att det varit en helvit jul. Men Man in the Moon har tagit hem ett gäng amerikansk mikrobryggeriöl som det kan vara kul att avsmaka.

På nyårsafton läste jag nedanstående rubrik:

Förstår inte varför Sverige ska sprida den bilden. Vem vill se en bild av ett slagfält?! Låt bli!

Hittar en jubileumskatalog från Galleri Korn, galleriet där jag ställer ut. Roligt att se vilka som ställt ut före mig, flera kända namn, och exempel på deras konst. Intressant att se prisnivån, jag behöver ju prissätta mina bilder.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Listan rockar

Listan fungerade bra under de dubbla helgerna, fick mycket gjort (även om mycket återstår). I dag betar jag aven avse sista punkterna, titta i de senast inhandlade fotoböckerna. Först ut är Johan Bergmarks utmärkta Let there be rock. Bilderna flåsar verkligen av rock och då jag har hört några sköna historier bakom några av bilderna i samband med de utställningar Johan haft under åren, är det här en bok jag håller högt. Nästa bok är Åke Ericsons prisbelönta Non grata, om romerna och deras levnadsförhållanden i flera europeiska länder. Också en stark bok.

Har några A2-papper kvar och skriver ut nedanstående bild. En favorit, bland många.

Tre dagar till nästa helg, sen två planeringsdagar inlandet kör igång på riktigt med en ny vårtermin.

Nedan ett kollage i en stil som påminner om mina bilder. Den stora skillnaden är ju att konstnären Valentina Bergamelli sammanfogat och tillagt beståndsdelarna i sitt kollage medan det i mina bilder är Moder Natur som slitit bort, rivit ner och blött upp för att skapa sina konstverk. Helt tvärtom, med andra ord.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019

Äntligen ett nytt år!

Äntligen kan jag skriva 2019 i min dagbok. Ärligt talat känns det likadant som när jag skrev 2018. Löften och föresatser kan jag inte komma på några. Inga som jag kan hålla. Till det behövs entusiasm och motivation och det saknar jag. Vilket inte utesluter att jag ändå kommer på något. Inget missbruk att ta tag i, om inte sudoku på mobilen räknas dit. Gör inget stort klimatavtryck heller. Kanske göra färre och bättre bilder?

Nedan följer en fotografisk resumé av mitt fotoår 2018. Ingen inbördes rankning av bilderna, mer kronologisk ordning om någon.

En busshållplats i Kista. Gillar speglingarna och hur damen närmast blir transparent. Det diffusa lanskapet i bildens topp sitter inte heller fel.
Den här bilden representerar min jakt på ljus och skugga, linjer och mönster.
En tidlös och lite klassisk gatufotobild och samtidigt en stockholmsskildring.
Färgerna! Och det är svårt att se vad det föreställer. Första intrycket är ett föremål men det är ett hål i relingen på af Chapman där vatten kan rinna av däck.
Färgerna här också! Ett urbant stilleben.
Kunde inte låta bli att ta en porträttbild av vår man i Berlin, Jan Bernhardtz. Skönt ljus och bakgrund på numera nedlagda Café Godot.
Linjer och färger, och jag gillar tågstationer som denna, i Berlin.
Inte den bästa bilden rent tekniskt men mycket New York City.
En inramad tjej med en tröja som berättar var vi är, och kanske hur gammal hon är. Tycker ramen är spännande.
Kunde inte gå förbi den här äldre gentlemannen utan att ta hans porträtt. Frågade inte utan plåtade bara och han kommenterade inte med ett ord.
En bild som beskriver miljön i New Yorks China Town. Gyttret i fonden till vänster kommer tillbaka i strumphögen på bordet.
En av två Saul Leiter-inspirerade bilder jag tog i New York.
Den andra Saul Leiter-inspirerade bilden. I båda är den rödfärgen stark, dominant. Saul Leiter är en av mina förebilder.
Jobbar ju med barn så även när jag är ute och fotograferar på stan har jag ett gott öga till de små. Gillar kompositionen i den här bilden. Är inte säker på att bilden är från 2018, den känns äldre.
Fler barn. Nu är vi på en antinazistisk manifestation ordnad av elever på Viktor Rydbergs gymnasium.
Köper ett makroobjektiv på hösten att ta till när gatufotoinspirationen tryter. Det är på intet sätt lättare att ta bra naturbilder.
Det gäller att hitta det som sticker ut även i natur-/makrofoto. Det blå bladet hänger fint ihop med de mindre röda.
Sist men inte minst, ett av mina favoritmotiv: de rivna och slitna affischerna. Jag tycker det är fascinerande vilka konstverk som skapas av väder och vind. Här har jag gott om tid att komponera bilden, vilket man inte alltid har i gatufoto.

Den här samlingen representerar mitt bildskapande 2018 väl, tycker jag. Om den också indikerar någon särskild riktning för 2019 vet jag inte. Möjligen mindre gatufoto, men samtidigt bättre. Mer ripped and torn, abstrakt och natur, om jag skulle gissa. Och hoppas.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018