Är det farligare att vara gatufotograf nu? Efter självmordsbombaren på Drottninggatan? Eller skulle vår uppmärksamhet göra att vi la märke till om något ovanligt var på väg att ske?
Bilden har inget med texten att göra.
Och var det en knäppskalle som agerade på egen hand, eller hade han en terrororganisation bakom sig?
Något att tänka på för en stund. Sen går livet vidare och jag åker buss och tunnelbana till och från jobbet som vanligt. Och kommer att ta min gatufotopromenader.
Hoppar av redan vid Henriksdal. Har en bildidé jag tänker testa. Står och fryser i tjugo minuter och inser att det nog inte passerar så många personer genom mitt tänkta bildfält en småruggig lördag. Men idén är bra! På´t igen någon annan dag.
Mot avgrunden
Fortsätter mot stan och når snart Folkungagatan. Strax är jag på CFF:s vernissage och får lussebulle och glögg. Först har jag kollat bilder, pratat med Claes Henrik Hedberg vars bok Eye in Stockholm jag köpte på Fotomässan. Han känner igen mig, och min glugg. Alltså den på kameran, 50mm/1.2, inte den mellan tänderna. Väl? Får också en trevlig pratstund med två av tre damer bakom Micla Photo, som är representerade på utställningen och som säljer vykort med stockholmsmotiv. Mats Adsten hänger också här, bildligt och bokstavligt.
B
Trots att jag klätt mig lite tunnare, börjar jag bli svettig på ryggen. Dags att gå.
Hm, knepiga bilder det här
Det har hunnit mörkna och jag tar en kort sväng längs Bondegatan, slinker in på konst-ig och slinker ut utan att ha köpt något. Gillas! Tittar sen in hos Fotokungen på Kocks. Har tur och hinner slinka in just som de stänger. Köper wrist strapen jag jagat ett tag.
Wheels
Vid t-baneuppgång Björns trädgård håller några aktivister igång kring en tv-apparat. Fattar inte riktigt vad de står för. Nere på Slussplan är det i allafall LO som har ett torgmöte. Undrar vad de vill, i kölvattnet efter valförlusten för (S)?
Som någon kanske märkt har jag vilat på hanen i ett par dagar. Vissa veckor är slitigare än andra och kräver rask hemfärd efter arbetsdagens slut.
Men nu är det fredag och fredagsmys. Vinter- och julölprovningen skummar vidare genom förortssortimentet. Först ut är Mysingen Midvinterbrygd. Får flashbacks från tiden då jag var delägare i en kajak och vi tog oss från Nynäshamn över till Utö just över Mysingen. Det var några dagar efter en skaplig storm som höll Gotlandsfärjorna i hamn. Nu återstod bara dyningarna och vi höll kursen genom att hålla utkik efter land när vi vilade på vågtopparna, i vågdalarna såg vi inget och inget såg oss. Spännande. Ölen upplever jag däremot som lite blek, men en stark trea får den.
Tänk vad lite rött kan göra för en bild
Laddade just ner Savoy Brown´s Raw Sienna. Kanon! Säger det igen – kanon!!! Lyssna!
Lämmeltåg från fyllebåten
Beställde en bok igen, får aldrig nog. Approaching Photography av Paul Hill. Vore kul att få lite ord till plåtandet. Går ju på känsla.
Sa jag adjö när jag kom?
Är det hello eller goodbye? Det hänger på dagsformen, på lusten, glädjen, inspirationen som vanligt. Ska nog orka köra lite till. Skulle ändå kanske ta ett kreativt brejk och fundera lite, samla i ladorna, låta bilderna vila innan publicering. I den här bloggen har jag annars genast lagt upp vad jag pysslar med till påseende och förhoppningsvis någon kommentar.
Slut på veckan. Ser fram mot att få sova ut i morgon. Sen ska jag fundera på vad jag ska göra av lördagen. Det lutar åt en runda i dagsljus.
Tyckte det var intressant med en gardin som hängde ut över Renstiernasgatan.
Annars har vintern en stor fördel, bland många visserligen, och det är att jag kan ha en skön temp på cirka 11° i sovrummet. Sover kanonbra då. Som i natt, drömde fantastiskt. Förstår inte var allt kommer ifrån, för det har inga likheter med något jag tycker mig ha upplevt i vaket tillstånd.
Hade två avier med mig i väskan. Den ena gällde bankkort, Nordea vill tjäna mer pengar på mig och kasserar mitt gamla bankomatkort som var gratis. Hoppas jag hittar koden som kom i separat försändelse härom dagen. Den andra avin var desto roligare. Dels för att jag fick den över huvud taget. Motiveringen är ju att försändelsen är för stor för att få plats i brevinkastet. Och så har de med gummisnoddar buntat ihop två bokpaket, som vart och ett lätt hade slunkit genom! Men vad gjorde det när jag dels fick boken om Arthur Cravan, som jag nämnt i tidigare inlägg, och ”The Photographer´s Eye” som inte skulle komma förrän tidigast den 10:e. Så nu har jag lite att läsa och begrunda. Kul!
Kall och härlig vinterdag och jag tror minsann att vi fick se lite sol strax efter lunch. Tar en eftermiddagstur på skidor tillsammans med två elever i den intilliggande parken. Lite nyper det i kinderna, men det är uppfriskande.
Ville ha med lite julstämning”
Det gör mig villig och redo för en söderpromenad. Går av vid Skanstull och tar mig bort mot Nytorget. Siktar på Galleri Pang Pang men går bom. De har stängt. Fortsätter Renstiernas mot Slussen och tar vänster in på Tjärhovs.
”Bordsblänk/reflektion”
Det slår mig när jag ser en ung matte med en pyttevoffsing komma ut ur en port. Vad jobbigt det måste vara att vara hund på vintern! Känna att, fan fan fan, jag börjar bli bajsnödig och det är -13° ute. Att behöva gå ut och bajsa! Vicket hundliv!
”Inge kul å va hund näre e kallt!”
Petar in färgbilderna i morgon. Ha re!
En och annan fotograf har gjort sig ett namn på att plåta jyckar. Eller åtminstone gett ut en bok med bilder på de fyrfota vännerna. Jag har ingen hundbok på gång men vill ändå dra mitt ben till hundkojan.
Samtidigt passar jag på att blurra till det. Kornigt, eller brusigt. Jag gillar det.
I Fotografisk Tidskrift #5-2010 skriver chefredaktör Jenny Morelli ”När jag just nu bläddrar genom Gösta Flemmings bok Centennium finns otaliga exempel på hur fotografer genom alla tider bryter mot reglerna och publicerar underexponerade, suddiga och enligt många samtida röster ”fula” bilder.”
Även här känns det skönt att kunna bidra 🙂
I dag är det mer som vanligt, det vill säga jag orkar inte stanna kvar i stan och gatufota. Än mindre besöka Galleri Kontrast där det denna kväll är ett event med Cato Lein och Johan Bergmark.
”Självporträtt”
Åker istället hem, tar en Treo och ett par duschar nässpray, drar på mig Helly Hansensockorna och två plädar och sätter mig i den obekväma fåtölj som ersätter soffan. Förkyld, med ett ord! Och trött!
”Terminal”
Kollar allsvenskt kval, Gefle-Sundsvall och ser fram emot manchesterderbyt. Om jag orkar hålla mig vaken.
Funderar ibland. På Fotosidan, och Gatufotopoolen med flera pooler och grupper. Hur många vi är som är med där och hur få kommentarer bilder får. En bild som är bra, som får positiva omdömen kommer ändå bara upp i strax över tio kommentarer.
Snabbkikade på senaste sidan/sidorna för några pooler: i Fine art var högsta antalet kommentarer 13 på 237 medlemmar och 12 bilder var okommenterade, för Gatufoto 27 kommentarer (på en bild upplagd 2003) 13 annars, 888 medlemmar, 188 okommenterade bilder, HDR 29/419/83, Hus- och tamdjur 18/1382/1, Landskap 14/2021/133, Porträtt 11/1267/69, Slussen 12/126/10, Svartvitt 12/426/243, Sportfoto 8/644/24, Vilda djur och fåglar 17/1372 /41 och Växter, insekter och detaljer 14/1928/35 (med reservationen att det är en snabbkoll på de senaste sidorna och att några bilder fått fler kommentarer men ligger i flera pooler). Poängen är att det borde kommenteras flitigare sett till antalet medlemmar.
”Rhinos&Torsos”
Några siffror sticker ut lite extra: I Gatufotopoolen finns för närvarande 188 okommenterade bilder, i Svartvitpoolen 243! Vad kan man dra för slutsatser av det? Beträffande Gatufotopoolen kan det var så att de som är gamla i gården inte gärna kommenterar nykomlingarnas första alster, som ofta är ett foto på folk på en gata utan egentligen visa något annat än just det, eller som visar det som redan visats tusen gånger. Medan bra gatufoto visar interaktion mellan människorna, människor som agerar på gatuscenen, det lilla som bryter mot det vardagliga. I GF-poolen är komposition, ljus/skugga, linjespel populärt. På poolens klotterplank diskuteras hur negativ, men konstruktiv, kritik ska framföras när många reagerar surt på den. Jag har känslan att man då istället avstår att kommentera bilder man annars skulle ge negativ kritik. Vilket då betyder: okommenterade bilder = mindre bra gatufoto. En gissning bara.
Det man skulle önska är att nykomlingarna granskar de gatufoton som fått många kommentarer och funderar på varför, och hur de själva känner inför bilden. Sen kan de gärna gå vidare och kolla genrens mästare. Helt enkelt förbereda sig genom att skaffa kunskap, och sen praktisera den, sen ett knippe självkritik innan bilden läggs upp.
För min del letar jag nya vägar, nya sätt att gatufotografera, medan jag väntar på det där härliga, underbara ögonblicket då jag är på rätt plats vid rätt tillfälle och kan fånga det där ögonblicket, det där sällsynta ögonblicket, då interaktionen sker, då det är föreställning på gatans teater. Att antalet kommentarer samtidigt sjunker får jag helt enkelt ta. Även om det vore bättre att få negativ kritik, än ingen alls.
Skymningspromenad på söders höjder.
Här och var lösgör sig gestalter ur mörkret och gör sin närvaro känd genom att framträda i siluett mot kvällshimlen…
…låta ljuset från ett tänt rum för ett ögonblick lysa upp ansiktet…
…eller låta nattens sparsamma ljus reflektera i ens glasögon.
”…en sak lär man sig,,,lyssna bara på dig själv. Ska man anpassa sig till vad andra människor tycker är viktigt, verklighet osv så blir det bara skit. Låt de som tycker något göra det själv.” Skriver Micke Berg i sin blogg. Bra, precis vad jag behöver!
Tar en promenad efter jobbet. Tycker det är kallt så jag köper en mössa för 69:- på Rimgen, Skanstull. Klar för gatufoto i skymningen. Letar mig upp till Erstagastan för en allt annat än spontano på Spuntano. Där hänger ett gäng punksvarta fotografier av nämnde Berg. Caféet är stängt med innehavarinnan diskuterar lokalen med en besökare.
Solen är på väg ner i väster och jag är på väg ner till Slussen. Folkungagatan en bit sen Tjärhovsgatan. Nytorgsgatan norrut.
Paradiset uppenbarar sig plötsligt framför mina ögon.