Det visste jag nog, och kanske ni också. Att jag inte skulle orka med något vernissage efter jobbet i dag.
Ser ut som om han blåser tapto. (Tapto, militär signal som innebär återgång till kasern eller bivack för natten. Ursprungligen innebar det också att ölutskänkningen avslutades genom att marketentaren satte tappen till, på nederländska ”tap-toe”, Wikipedia)
Hmm, vilken väg ska jag ta?
Hotbild
Det blev soffan, trött som en stengärsgård i Småland.
‘Stare. It is the way to educate your eye, and more. Stare, pry, listen, eavesdrop. Die knowing something. You are not here long.’ Walker Evans
Själv tjuvlyssnar jag ju gärna på samtal, oftast på bussen. Och ögonen är på skaft, det kan ju dyka upp något riktigt spännande.
Är lite ute efter ett gytter av fejor, men snyggare komponerat än i bilden ovan. Gärna bildande ett grafiskt mönster.
Här är det lilltjejens ansiktsuttryck jag fastnade för.
Sista arbetsdagen! De senaste tre dagarna har det varit en hel del ”hej då och ha en skön sommar”-kramar och det kulminerade i eftermiddags. Nu väntar fem veckors batteriladdande och uppladdning för ett nytt läsår då mina små ettor blir stora tvåor. Och jag fortsätter med min uppgift att få dem tycka att det är kul att gå i skolan, och kul att lära sig nya saker. Plus en hel del till.
För egen del hoppas jag på en bra gatufotosommar.
Även Robert Capa snackade ju om att komma nära: ”If your pictures aren´t good enough, you´re not close enough.”
Frågan är i vilken grad det kan anses gälla gatufotografi? Capa och hans likar var väl mer reportagefotografer, mer åt photojournalism? För gatufotografen gäller helst att ta bilderna obemärkt, innan objektet hinner posera eller agera för kameran/fotografen. Även om det finns gatufoton där ögonkontakten tillför kvalitet, är det ”candid” som gäller, candid=uppriktig. Det vill säga människor som de är, inte som de blir när de upptäcker fotografen.
Gillar flickans blick, och bakgrunden.
Så, du kommer nära. Tar dina close ups. Det blir porträtt, gatufotoporträtt. Men nära betyder inte per automatik att det är bra, att bilden är intressant, att den förmedlar en känsla eller berättar något.
En mor med sitt barn i famnen, tycker nog det finns känsla även i denna bild.
Porträtt i hårt solljus. Bra, nja.
Läser ibland att några tycker att man ska fråga innan man tar bilden. Det är alltid trevligt att få lov att ta någons porträtt och det kan bli en trevlig pratstund också. En dialog eller historia kan så bifogas bilden. Nils-Erik Larsson på Fotosidan utövar denna konst på ett förträffligt sätt. Men det är inte gatufoto enligt min mening.
Kanske det bästa porträttet, resten överlåter jag åt betraktaren.
I dagens klimat är det inte alltid bekvämt att fotografera på kort avstånd, det finns de som blir arga. Marcus Johansson har ett par bilder där han får fingret tillbaka. Tycker att det är smällar man får ta. Jag menar, hur ska vi kunna dokumentera gatulivet för kommande generationer om vi inte får ta bilderna? Hur kommer framtida stockholmsskildringar att te sig när det inte finns människor i bilderna? Framtidens fotoböcker, privata trädgårdsfester med bilder tagna med lomokameror? Eller är mobilkamerorna de som ska användas för att fånga vår nutid?
Vaknar tidigt. Åker in och fixar barret på Olof Palmes gata. Promenerar sen via Hötorget, Sergels torg genom Gallerian och ner till Berzelii park. Slinker in på Bukowskis och visningen av Contemporary & Design, satan vad mycket bra. Och så är det helt gratis! Nils Petter Sundgren föreläser om Andy Warhol när jag kommer in. Blir bara tvungen att köpa katalogen. Får till ett antal bilder som jag tycker är lite kul. Och samtidigt informativa. Det är väl inte fy skam!?
”Bamse”, sextitalsfåtölj av Hans J Wegner. Verkar ju bekväm.
Fotografiet i vänster bildkant är betitlad ”Drop”, Marilyn Minter.
Den här möbeln lyckas jag inte återfinna i katalogen. Inte desto mindre verkar den ha en viss sövande effekt, den också. Konstverket på väggen är gjord av Albin Biblom i sand, akryl och blyerts på silvergelatinfotografi.
”Upstairs”, tyckte motivet var lite spännande.
Tar sen tunnelbanan upp till Fridhemsplan och släntrar ner till Scandinavian Photo och köper fotopapper. Förhör mig om Fujikameran men ingen vet när den kommer efter första sändningen på 11 stycken, och i hur många exemplar.
Soligt och knepigt fotoljus, fast det bekymrar mig inte.
Det här är en så´n där dag då jag fotograferar allt jag ser. Nåja, nästan då. Vissa motiv struntar jag ju i. Letar ansikten. Plåtar en del på tunnelbanan men ser just inget jättespännande. En stilig äldre man sätter sig mittemot och får sin nuna förevigad.
”14 lyckliga elefanter”.
Missar precis min buss vid Slussen men det gör ju inget. Ägnar mig åt resenärfoto medan jag väntar på nästa.
Läste någon bloggare som köpt ett nummer av tidskriften FOTO från 1984 på en loppis. Jag har FOTO från 1971-1974 och när jag slumpvis rycker ett nummer ur tidskriftssamlaren för 1971 är det marsnumret. Tämligen exakt 40 år gammalt med andra ord!
Filmen ”Mazurka på sängkanten” recenserades men intressantast är det fotoreportage över åtta sidor från Mallorca av Anders Petersen och Kenneth Gustavsson. ”Det är utsiktslöst att försöka ge en nyanserad eller objektiv bild av vår Mallorcaresa. Vi kan berätta om hur vi tyckte och vad vi såg, och samtidigt försöka hålla oss så ärligt som möjligt till våra intryck”, säger Anders Petersen.
I didn´t do it, I wasn´t there…
Nästa nummer jag får i min hand är nummer 12/1971. En 22-årig Björn Dawidsson får sex sidor. Bildtexter? ”Behövs inte” säger han. ”Detta är en massa lösryckta bilder utan tema, de får tala för sig själva. Jag har inget att säga!”
Henri Cartier-Bresson uppmärksammas i nummer 11/1971. ”Jag vill vara anonym, osynlig, komma med ljudlösa steg, undvika frågor från omgivningen.” Cartier-Bresson var känd som fotograf, men okänd som person. När han vid ett tillfälle kom med sina Leicor över axeln hörde han en person bakom ryggen tydligt utbrista: ”Se där ännu en galning som tror han är Cartier-Bresson…”
Spar resten till ett annat tillfälle, men det känns redan lite som en guldgruva.
Jag har ibland funderat på, att tror folk att gatufoto bara är att gå ut på lunchen och ta några kort på folk som går förbi? Att gatufoto är den enklaste formen av fotografi? Jamen, gata och människor, då måste det ju vara gatufoto! Okej, det är det. Men det är inte alltid bra gatufoto!
”Rulltrappan” (gillar det kaotiska mycket)
”Halv man, halv kostym”
Vimmel på Sveavägen”
Och så i dag, jag åker in till city på min lunchrast/friskvårdstimme och tar bilder av folk, på gatan. Det är gatufoto, om det är bra får ni avgöra. (Jag kan bara säga att jag är riktigt förbaskat jättenöjd med ett par av bilderna!)
”Lunchrusning”
Det är ett underbart lågt solljus som ger fina skuggor och skarpa kontraster. Kanonförhållanden!
”Sveavägen, lunchtid”
Hoppar av tunnelbanan vid t-centralen och tar några bilder på ett gäng ungdomar i favorittrappan. Bilderna övertrumfas av de jag tar senare. Fortsätter sen upp för rulltrappan vid Åhléns och Mäster Samuelsgatan upp till och över Sveavägen, tar trappan ner till den senare och gick mot Kungsgatan. Från trappan tar jag dagens i mitt tycke bästa bild:
”Par i rök”
Stannar här och där på vägen och plåtar där jag tycker det ser spännande ut. Till sist rinner tiden ut och jag går ner till tunnelbanan för att åka tillbaka. Tar några iPhonebilder på tåget. Ett porträtt jag tycker blev häftigt:
”Porträtt av ung resenär”
Tänker ett tag att jag ska spara bilder till nästa blogg, men nej, jag vill få ur mig dem.
Tycker det har varit skralt med kommentarer här, trots många besökare. Det är så mycket roligare att skriva och visa bilder när ni kommenterar dem. Och jag ledsnar snabbare om ni låter bli.
Dimma! Och hopp om regn! Försöker raska på med morgonbestyren för att hinna in och plåta. Har en idé att plåta dykdalberna utanför Kastellholmen och hoppas på tjock dimma. Bara för att kolla vad det blir.
Promenaden börjar mindre bra, en trut prickar vänsterbenet med en stänkare och när jag ber om en servett i kiosken just vid Djurgårdsfärjan nekas jag det. – Jag har bara tio stycken kvar. En fågelskådare kollar efter kaspisk trut, det var säkert en sån som sket på mig.
Tyvärr har dimman lättat men jag tar en sväng ut och kollar och tar några bilder. Nja, det kanske inte var någon bra idé ändå. Måsar och trutar skriar i kapp med besökarna på Gröna Lund. Kollar klockan, om en halvtimme träffas några FS-entusiaster på centralen för en fotorunda på stan. Tänker hänga på för en gångs skull och hastar genom city och hinner precis.
Det blir en sväng upp till Sergels torg, ner till Kungsan och vidare till svampen, Kungsgatan upp och proviantering på Drottninggatan. Fotografering en dag som denna handlar mest om gatuporträtt. Rätt kul det med.
Vi kollar loppmarknaden på Hötorget och tar Drottninggatan till Åhléns. Några regndroppar får oss att hoppas, men icke. Efter en stunds hängande, spanande och plåtande skiljs vi och åker hem till bildbehandling och bloggande.
Tar en sista bild på tunnelbanan. Tycker de satt så koreograferat på nå´t vis.
